1 januari 2030 känns avlägset. Det är det inte, av tre skäl.
Inköpscyklerna är långa. Ett hotell eller en kedja som tecknar treåriga ramavtal skriver sitt sista avtal med gammalt sortiment redan under 2027. Nästa upphandling är alltså den där det behöver vara löst.
Alternativen måste kvalificeras. Ett nytt format ska testas mot gästupplevelse, hygienkrav, hållbarhetstid, plockning och logistik innan det rullas ut över en hel portfölj. Det är ett projekt på kvartal, inte på veckor.
Positioneringen är på väg att fördelas. De som byter tidigt kommunicerar det som ett hållbarhetsval. De som byter i december 2029 kommunicerar det som ett tvång. Skillnaden i vad det är värt mot gäst och mot ägare är betydande.
Värt att notera: förbudet är skrivet för hotellsektorn. Flyg och tåg omfattas inte formellt av just den punkten i bilaga V, men inköparna där ställer i praktiken samma frågor redan nu, och den som bygger sitt kabinsortiment på miniatyrplast bygger mot strömmen.